Nästa steg!

Reserapport –  Riga och Kaunas 1 – 2 september 2011

Vi besökte barnhemmet Plavnieki som ligger i centrala Riga. Föreståndare för de tre enheterna som barnhemmet består av är Vesma Priedite.

Plavnieki är ett statligt barnhem och de tre enheterna har tillsammans ca 300 barn varav ca 200 med olika funktionsnedsättningar. Huvudanläggningen är av gammal sovjetisk sort och besitter ca 3000 m2 i två plan. Utomhusområdet var stort, grönt och fullt av lekställningar, sandlådor och andra utomhusleksaker. Området runt omkring barnhemmet bestod däremot av gigantiska grå bostadskomplex men även ett vanligt daghem.

Alla barn placeras ut av de sociala myndigheterna, polis eller kommer direkt från sjukhuset. Stor arbetslöshet råder i landet vilket leder till alkohol- och drogproblem vilket i sin tur leder till att barn föds med olika funktionsnedsättningar och ibland smittade av ex HIV. CP skador ökar, 2005 föddes 424 barn med CP skada vilket var mer än 30% året innan. Det sker även en ökning av olika former av misshandel mot barn, ibland är fallen så svåra att barnen får hjärnskador och hamnar på barnhem. Vi såg tyvärr exempel på detta. Varje familj med ett handikappat barn som vårdas och sköts i hemmet får möjlighet till avlastning genom att lämna sitt barn på barnhemmet då och då, dock max 30 dagar per år. Ensamstående mammor med handikappade barn får ett litet bidrag av staten, med betoning på litet! Har däremot familjen gott om pengar finns möjligheten att gå förbi köer och köpa denna typ av tjänster på det ganska moderna rehabcentret Viavare.

Någon dagverksamhet där man kan lämna sitt handikappade barn medan under arbetstid finns inte och i övrigt förekommer ingen utbildning av föräldrarna så som det erbjuds på Lopselis i Kaunas.

När det gäller hjälpmedel så finns det flertalet hjälpmedelscentraler i landet men utbudet av olika hjälpmedel är litet. En familj ansöker via välfärdministeriet och kan i bästa fall få t ex en rullstol efter en väntetid på mellan 6 till 12 månader.

Om en kvinna föder ett barn, friskt eller handikappat och inte har möjlighet att ta hand om det kan hon lämna in barnet i ett anonymt fack med ”babyl-låda” på sjukhuset där det blir omhändertaget och sedan placerat. Föräldralösa handikappade barn hamnar så småningom vid 18-års åldern i sämsta fall på ålderdomshem om ingen vill adoptera dem.

Den väsentliga skillnaden mellan hur barn hanteras i Lettland och i Litauen är att i Riga ligger barnen i sängen fler timmar per dygn eller ligger i små ” inhängnader” på dagarna medan man på Lopselis vill att barnen skall stå/sitta så mycket som möjligt samt kunna förflytta sig med hjälpmedel och på olika sätt över större ytor. Detta för att stimulera andning och cirkulation.

Som ett första steg i det nya samarbetet med barnhemmet Plavnieki och de andra två i enheten, ser vi att Vaggan kan hjälpa till med följande;

Utbildning.

Färgterapi

Under vecka 40 kommer det att finnas exakta uppgifter på vår sajt www.vaggan.se Klicka på behovslistan!

Besök på Lopselis Kaunas

Under hösten kommer det att hållas tre seminarier/kurser för personal och föräldrar. Ett är om NMD, neuromuskulära sjukdomar, ett om Downs syndrom och ett om nyfödda barn.

Vi diskuterade också dagcentret. Idag får man inte ihop det ekonomiskt. Det känns helt fel att först utbilda föräldrar så att de kan ha sina handikappade barn boende hemma och enbart lämnas till dagverksamhet under arbetstid och sedan efter kort tid stänga denna avdelning pga ekonomin. Vi undersöker vad det skulle kosta att säkerställa driften.

Barnläkarna Audrone, Daiva och Indré har tillsammans skrivit tre nyutkomna böcker inom de olika områdena; Cerebral Pares, Downs Syndrom samt Ryggmärgsbråck sett ur medicinska, pedagogiska och sociala aspekter.

För att säkerställa att alla bidrag från Vaggan, såväl pengar som utrustning, verkligen hamnar på habiliterings- och rehabiliteringsavdelningen, och inte hamnar i något ” svart” hål inom Universitetssjukhuset måste Vaggan förmodligen ha en liten organisation registrerad i Litauen. Vi undersöker just nu hur det skall gå till.

Nästa diskussion rörde hjälpmedel. Här är lokaler ett problem. Audrone skall nu försöka hitta lager och utrymme för verkstadslokaler på ett av de sjukhus som ligger i närheten till Lopselis. Vi poängterade också om att det kommer att behöva finnas en sorts databas av utrustningen där information finns om vad de fått från oss dvs deras lager men även info om vad som levererats ut från deras lager och vem som har fått vad.

Audrone framförde önskemålet att en tekniker och en sjukgymnast från Lopselis skulle få besöka Hjälpmedel Stockholm under hösten.

En annan sak som vi kom överens om var att Audrone skall under sista veckan i varje månad skriva en kort text om vad som hänt den gågna månaden. Tanken är att det skall bli till en form av ”senaste nytt” på Vaggans hemsida.

Ett akut behov nu när man fått ansvar för nyfödda och då även för tidigt födda är kuvöser !!