Om Vaggan i Litauen
Vaggan började sitt arbete i Litauens näst största stad, Kaunas. Där låg barnhemmet Lopselis. Det var inget vanligt barnhem. Det var fallfärdiga hus som utgjorde en passiv förvaringsplats för barn med funktionsvariationer.
Lopselis drevs av Audrone Prasauskiene, en välrenommerad barnneurolog med ett internationellt kontaktnät. Hon trotsade såväl ekonomiska problem som fördomar, och tog som sitt kall att förbättra levnadsvillkoren för barnen på Lopselis. Tack vare Audrone och några eldsjälar med visionen att förbättra framtiden för landets barn med funktionsnedsättning kunde ett stort förändringsarbete påbörjas. Målet var att inga barn skulle behöva leva på barnhem.
Från 3000 övergivna barn per år till 0 på 22 år!
Vaggan 2003
Huset där Lopselis-barnen bodde var fallfärdig och det blåste det rakt igenom barnhemmets trasiga dörrar och fönster. Det bidrag som kom från staten räckte knappt till löner till personalen som bemannade Lopselis dygnet runt. Men tack vare sponsorer och bidragsgivare kunde taken lagas och dörrar och fönster tätats. Pengar är det enda som kan betala el- och vattenräkningar och tack vare Vaggan kunde även detta behov tillgodoses liksom pengar till inköp av mat, blöjor och tillgång till hjälpmedel av olika slag.
Med hjälp av aktiviteter och utbildningsinsatser så förbättrades livsvillkoren för barnen gradvis. Barnen fick individuell träning i bildterapi, motorik och besök hos logoped.
Habiliteringscenter enligt skandinavisk modell
Vid sidan om barnhemmet hade Vaggan ett mål att bygga Litauens första kompletta habiliteringscenter enligt skandinavisk modell. Hösten 2010, efter drygt åtta års arbete, hade vi nått målet och anläggningen kunde invigas i närvaro av representanter från litauiska myndigheter och speciellt inbjudna gäster. Samtidigt anslöts Lopselis till Universitetssjukhuset i Kaunas vilket ökade kraven på utbildning, utrustning och hjälpmedel ytterligare. Personalen utbildades i hur man sköter barn med svåra funktionsnedsättningar. Dessa kunskaper spreds över hela landet.
Tillsammans med ledningen för Lopselis utarbetades en plan för de fem områden där förstärkt utbildning behövdes:
- Klinisk nivå. Utbildning av personalen för att på ett modernt och effektivt sätt kunna arbeta med barnen.
- Familjenivå. Undervisning och träning av föräldrar som har barn med särskilda behov.
- Nationellt, utbildning av personal som arbetar med barn med särskilda behov över hela Litauen.
- Samhällsnivå, Seminarier för politiker och beslutsfattare som arbetar med frågor som rör barn med funktionsnedsättningar barn.
- Internationell nivå. Utveckla Lopselis ytterligare för att nå nivån ”excellens” inom habilitering.
Genom att implementera den Skandinaviska modellen för habilitering och rehabilitering var det inte bara är barnet som behandlades, utan att hela familjen ställdes i centrum. På Lopselis fick familjerna medicinsk, social, psykologisk och pedagogisk vägledning i att hantera vardagen i hem och skola. Samt, inte minst, de fick tillfälle att umgås med andra i samma situation.
Många barn som tidigare hamnade på olika barnhem på grund av funktionsnedsättningar bor idag med sina biologiska föräldrar, andra har kunnat flytta till fosterhem. Alla barnhem i Litauen är stängda!
Nya Lopselis
Idag är alla barnhem nedlagda. Alla barn som föds med någon funktionsnedsättning kommer till den nya Lopselis kliniken!
Den nya kliniken kunde byggas tack vare att Litauens regering insåg att det gamla sättet att hantera barn med problem inte dög och man ansökte därför om pengar från en av EU:s sjukvårdsfonder och fick ja. Man fick pengar till bygget och viss specialutrustning. Man har den senaste utrustningen när det gäller träning, balansträning och rörelseträning. I gamla Lopselis bestod rörelseträningen av att vi hade skaffat olika musikinstrument såsom gitarr, trumset, piano m.m. som barnen fick använda plus att försöka gå i korridoren.
Man har också tagit efter McDonalds och byggt rum där föräldrarna kan bo med sina barn under längre utredningar eller behandlingar.
Ett mål är att Lopselis ska få hjälpmedel från vår hjälpmedelscentral SPP i Riga. Avståndet mellan Riga och Kaunas är kort. Detta har hög prioritet i dagsläget.
Liksom många andra byggen så blev det dyrare än budgeterat. Så även om lokalerna och grundutrustningen är fantastiska så behövs det hjälp med vissa saker. Där kommer Vaggan in för att försöka hjälpa.
Gamla Lopselis
Gamla Lopselis rymmer idag ett dagis där föräldrarna kan lämna sina barn med funktionsnedsättningar under tiden de arbetar. Just nu är det 15 barn på avdelningen.
I ett av husen ryms också den palliativa vårdavdelningen. När Lasse Hedell (medgrundare till Vaggan) kom till Lopselis första gången för 22 år sedan fanns inte ens slemsug eller sondmatningsutrustning. Det var det första han jagade rätt på. Idag har man alla hjälpmedel som skall finnas på en palliativ vårdavdelning!
Mycket har hänt under dessa 20+ år. Läs mer i vår broschyr som berättar om vad Vaggan har åstadkommit tack vare eldsjälar, medarbetare, partners, sponsorer och alla ni som varit med och hjälpt Vaggan att hjälpa.
