Vaggan i Litauen

I Litauens näst största stad, Kaunas, ligger barnhemmet Lopselis. Det är inget vanligt barnhem. Det som till en början bestod av ett fallfärdigt hus, och några eldsjälar med visionen att förbättra framtiden för landets funktionshindrade barn, är idag Litauens nationella habiliterings- och rehabiliteringscenter. Efter många års samarbete med Vaggan och andra nordiska organisationer, och tack vare bidrag och engagemang, har man idag möjligheten att vårda barn från hela Litauen med olika neurologiska handikapp och skador.

Många av barnen på Lopselis har övergivits av sina föräldrar på grund av att kulturen, starkt präglad av Sovjettiden, har varit sådan att man lämnar bort barn med funktionshinder. Därtill kommer arbetslöshet, droger och brist på kunskap.

Barnen på Lopselis har inte märkt något av Litauens snabba ekonomiska tillväxt. Däremot har de märkt att människor i grannlandet Sverige bryr sig (det är faktiskt bara 40 mil till Litauen). Stödet kom igång för mer än 10 år sedan, tack vare Audrone Prasauskiene, en välrenommerad barnneurolog med ett internationellt kontaktnät. Hon trotsade såväl ekonomiska problem som fördomar, och tog som sitt kall att förbättra levnadsvillkoren för barnen på Lopselis. Med hjälp av de pengar som privatpersoner och företag i Sverige bidrog med, kunde ett stort förändringsarbete påbörjas.

Huset där Lopselis-barnen bor var tidigare ett mycket begränsat skydd. När de Sibiriska vintervindarna svepte genom landet blåste det rakt igenom barnhemmets trasiga dörrar och fönster. Men tack vare bidragsgivare har taken lagats och dörrar och fönster har tätats. Man har dessutom fått bukt med de allvarligt mögelangripna badrummen.

Men fortfarande behövdes mat, blöjor och framförallt pengar. Pengar är det enda som kan betala el- och vattenräkningar. De bidrag som kommer från staten räcker knappt till löner åt de ca 170 personer som då jobbade i skift för att kunna ta hand om barnen dygnet runt.

För bara ett par år sedan var Lopselis en passiv förvaringsplats. Men tack vare Vaggan har man med hjälp av aktiviteter och utbildningsinsatser förbättrat livsvillkoren för de handikappade barnen i Litauen. På Lopselis har varje barn ett individuellt utvecklingsprogram. Varje vecka får de individuell träning i bildterapi, motorik och hos logoped. På barnhemmet jobbar man för att barnen ska behandlas individuellt, utifrån funktionshinder och behov.

Vaggans mål har hela tiden varit att bygga Litauens första kompletta habiliteringscenter enligt Skandinavisk modell. Hösten 2010, efter drygt åtta års arbete, hade vi nått målet och anläggningen kunde invigas i närvaro av representanter från Litauiska myndigheter och speciellt inbjudna gäster. Hösten 2010 anslöts Lopselis till Universitetssjukhuset i Kaunas, och man fick då utökat ansvar genom att även ta emot skadade barn (i åldrarna 0-18 år) för rehabilitering. Detta ökade kraven på utbildning, utrustning och hjälpmedel ytterligare. Nu skulle personal utbildas i hur man sköter barn med stora funktionshinder. Dessa kunskaper spreds över hela landet. Tillsammans med ledningen för Lopselis har en plan utarbetats för de fem områden där förstärkt utbildning behövs.

Så här ser utbildningsplanen ut för Lopselis:

  • Klinisk nivå. Utbildning av personalen för att på ett modernt och effektivt sätt kunna ta hand om de funktionshindrade barnen på Lopselis.
  • Familjenivå. Undervisning och träning av föräldrar som har barn med speciella sjukdomar.
  • Landsnivå. Utbildning av personal som sköter funktionshindrade barn i hela Litauen.
  • Samhällsnivå. Seminarier för politiker och andra som beslutar om barn och särskilt funktionshindrade barn i samhället.
  • Internationell nivå. Utveckla Lopselis ytterligare för att nå nivån ”excellence” inom habilitering. En stor internationell konferens kommer att hållas inom 3-4 år t.ex. under namnet ”Post Sovjet habilitation”, där Lopselis’ plats på den internationella scenen kommer att dokumenteras och dess roll för den fortsatta utvecklingen i Baltikum kommer att bekräftas.

Det vi gör är att implementera den Skandinaviska modellen för habilitering och rehabilitering. Det innebär att det inte bara är barnet som behandlas, utan att hela familjen ställs i centrum. För att genomföra ovanstående behövs resurser, både för att anordna kurser med inbjudna specialister och inte minst för att kunna ge hela familjer möjlighet att vistas på Lopselis under kortare perioder. På Lopselis ska familjerna få medicinsk, social, psykologisk och pedagogisk vägledning i att hantera vardagen i hem och skola. Samt, inte minst, få tillfälle att umgås med andra i samma situation. Många barn som tidigare hamnade på olika barnhem på grund av funktionshinder bor tack vare detta idag med sina biologiska föräldrar.

En av de saker som gjort detta möjligt är att Vaggan kunnat bidra med begagnade hjälpmedel som kunnat anpassas till varje barn. Dock har ingen regelrätt hjälpmedelscentral kunnat startas på grund av olika anledningar. Istället kommer behovet av hjälpmedel att säkerställas från vår hjälpmedelscentral i Riga. Personal från Hjälpmedel Stockholm har varit på plats och hållit utbildning om hantering och anpassning av hjälpmedel. Denna utbildning bedrivs kontinuerligt.

Om föräldrarna kan lära sig att ge barnen en kärleksfull uppväxt i hemmiljö, behöver kanske handikappade 18-åringar bara i undantagsfall hamna på ålderdomshem. Landets ekonomiska utveckling ska förhoppningsvis leda till att statens syn på omhändertagandet av handikappade barn utvecklas på ett positivt sätt.